Hon fixade det, min modiga flicka med det ibland så ängsliga hjärtat. Efter förra söndagens dansklass då det knöt sig i magen för henne så lovade jag att hon bara skulle vara där för att titta på. Vi satt utanför gympasalen och kikade in båda två. När hopprepen kom fram såg jag hur det ryckte i henne och föreslog att hon skulle smyga in tillsammans med mig. Hon viftade bort mig och klarade övningarna alldeles själv med en superstolt mamma kikandes utanför. Hon kom liksom på sig själv med att släppa loss och förlora sig i övningarna och dansen emellanåt och då kom det blyga fram igen men hon fixade det! Hon var mäkta stolt och insåg nog själv hur modig hon varit. När storebror dessutom bekräftade hennes insats och berättade i förtroende om att han minsann också varit nervös första tennislektionen så var lyckan gjord.
Dagen firades med ett besök på Gekås för hushållsnödvändigheter och på vägen hem hittade vi småvägar med underbara sjöar, gärdsgårdar, gårdar och små söta torp som absolut faller tvärt inom kategorin "söndagsåkning" i hög grad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar